Det sägs att minnet av ljud är det starkaste minnet i hjärnan.
Att när en människa på nytt får höra ett ljud från för mycket länge sedan, kanske från barndomen –
att hon då känner igen ljudet igen och upplever minnet som en verklighet i nuet på nytt – kanske 50 år senare….
Den här utställningen beskriver vår relation till ljud och vår förmåga att minnas ljud på samma sätt som vi minns bilder och lukter.
Låt oss dela upp människans ljudminnen i två grupper:
a) privata ljudminnen
b) kollektiva ljudminnen
Privata ljudminnen - enskilda personers privata ljud så som de minns dem kanske för länge sedan. Ljudet av ett gammaldags kök,
en gymnastiksal för länge sedan, ett gammaldags tåg, en gata för trettio år sedan.
Eller ljudminnet av barn som leker i Vasaparken i Stockholm 1937...
Kollektiva ljudminnen - ljudminnen som bärs av flera och som bevarats under anonyma omständigheter –
t ex ljud inspelade av radiobolag, olika institutioner, skivbolag och andra fonogramproducenter, osv.
Som ljudminnet av en indianstam som på 1920 - talet fortfarande levde i Eldslandet i Sydamerika
men vars folk inte längre finns...
Ljudminnet av blomsterängen med fåglarna som kvittrade i barndomen, grafofonen, den gamla brunnsorkestern, Theodor Roosevelt,
visan från Första världskriget, Lenin som talar, Al Jolson i världens första ljudfilm och nazisterna som bränner böcker i Berlin...